Jag minns min egen tidiga barndom ganska mycket i ett rosa skimmer med bara väldigt få gråa moln. Jag älskade skolan, för det mesta. Allt utom maten, idrotten och killar som retades. Jag älskade fritiden, lekte mycket själv med en livlig fantasi, men också mycket med andra i vårt lilla samhälle - Gunnebo i Västerviks Kommun.
På 80-talet var Gunnebo en nästan magisk plats att växa upp på. Allt var nära, farmor och farfar några hus bort, vänner i kvarteren, mysigt centrum, fräckaste pulkabacken i kommunen bara 150 meter från huset, trygg miljö och FRITIDSGÅRDEN!! Den var fantastisk på så många sätt. Fritids som vi också hade låg i en egen byggnad hade annan personal, andra aktiviteter, andra material och annan miljö än skolan. Något som knappt existerar idag, precis som fritidsgårdarna är mycket färre nu.
Mina föräldrar säger att jag var ganska tjurig emellanåt är jag var liten, det minns inte jag. Jag minns det mest som att jag tyckte det mesta var kul att göra och att lära sig. Men jag var säkert mycket tjurig när jag hade huvudvärk eller inte fick som jag ville. Det var nog en av anledningarna till att jag ville bli statsminister, att få bestämma…det och min starka känsla för kärlek, solidaritet och ilskan mot orättvisor bland människor. Jag har varit “politisk” och spirituell sen barnsben. Men aldrig tillhört eller helt hittat hem i något parti, inte heller någon religion. Jag var också ALLTID förälskad i någon haha.
Mina föräldrar säger att jag var ganska tjurig emellanåt är jag var liten, det minns inte jag. Jag minns det mest som att jag tyckte det mesta var kul att göra och att lära sig. Men jag var säkert mycket tjurig när jag hade huvudvärk eller inte fick som jag ville. Det var nog en av anledningarna till att jag ville bli statsminister, att få bestämma…det och min starka känsla för kärlek, solidaritet och ilskan mot orättvisor bland människor. Jag har varit “politisk” och spirituell sen barnsben. Men aldrig tillhört eller helt hittat hem i något parti, inte heller någon religion. Jag var också ALLTID förälskad i någon haha.
Har ofta haft känslan att jag älskar och bryr mig om många andra mer än de älskar mig, den är lite tung att bära.
Jag övar fortfarande på att acceptera att jag känner så väldigt mycket för allt. Att jag är högkänslig.
Det fanns aldrig någon känsla av utsatthet när "killarna" retades i skolan - jag har nästan alltid haft en stark självkänsla. De retade mig för att de tyckte det var kul när jag blev så arg och säkert för att få uppmärksamhet. Jag sprang hem ibland när någon retat upp mig till vansinne. Jag var oftare arg än ledsen och jag la det aldrig på mig. Det var de som var dumma. Jag grät när jag var arg, det gör jag fortfarande - helt okontrollerbart till mitt stora förtret :). Nuförtiden är jag dock sällan arg i vardagen och nästan bara på politik och dess konsekvenser här och i hela världen. Jag har ingen energi att lägga på ilska som ändå aldrig för något gott med sig. Besviken och irriterad blir jag oftare då. Jag övar på att lägga mindre energi på det med.
Jag har behövt sluta titta på och läsa nyheter så ofta som jag gjorde förut. Jag har inget försvar för känslorna det skapar i mig, och oftast kan jag inte påverka det som det berättas om där.
Vi har bundet elavtal, som väl är. Det beror absolut inte på "tur" utan på att jag är ganska oroligt lagd och band det innan förra vintern. Men all annan energi har jag mycket stort behov av att vara väldigt noga med vart jag lägger. Mitt eget inre kärnkraftverk har stängt ner vid ett flertal tillfällen pga härdsmälta. Så jag övar på att bli bättre på att hålla koll på mina styr- och kylsystem helt enkelt.
Det en övar på blir en till slut bra på!
/Jessica
Jag övar fortfarande på att acceptera att jag känner så väldigt mycket för allt. Att jag är högkänslig.
Det fanns aldrig någon känsla av utsatthet när "killarna" retades i skolan - jag har nästan alltid haft en stark självkänsla. De retade mig för att de tyckte det var kul när jag blev så arg och säkert för att få uppmärksamhet. Jag sprang hem ibland när någon retat upp mig till vansinne. Jag var oftare arg än ledsen och jag la det aldrig på mig. Det var de som var dumma. Jag grät när jag var arg, det gör jag fortfarande - helt okontrollerbart till mitt stora förtret :). Nuförtiden är jag dock sällan arg i vardagen och nästan bara på politik och dess konsekvenser här och i hela världen. Jag har ingen energi att lägga på ilska som ändå aldrig för något gott med sig. Besviken och irriterad blir jag oftare då. Jag övar på att lägga mindre energi på det med.
Jag har behövt sluta titta på och läsa nyheter så ofta som jag gjorde förut. Jag har inget försvar för känslorna det skapar i mig, och oftast kan jag inte påverka det som det berättas om där.
Vi har bundet elavtal, som väl är. Det beror absolut inte på "tur" utan på att jag är ganska oroligt lagd och band det innan förra vintern. Men all annan energi har jag mycket stort behov av att vara väldigt noga med vart jag lägger. Mitt eget inre kärnkraftverk har stängt ner vid ett flertal tillfällen pga härdsmälta. Så jag övar på att bli bättre på att hålla koll på mina styr- och kylsystem helt enkelt.
Det en övar på blir en till slut bra på!
/Jessica