VEM ÄR JESSICA del 3. Idoler och förebilder - från Richard Herrey till Palme & M.L King.

VEM ÄR JESSICA del 3. Idoler och förebilder - från Richard Herrey till Palme & M.L King.

Mina idoler, när jag var liten, var Olof Palme, Martin Luther King, Carola, Joey Tempest, Richard Herrey (eller Rickard var kanske mer en förälskelse mest, han jag gifte mig och fick barn med i fantasin redan vid 8-9 års ålder).

Sjungare fattade jag ganska snabbt att det skulle bli svårare för mig än att bli statsminister....Jag minns inte att någon någonsin sa att jag inte skulle kunna bli statsminister, det var närmare att om en verkligen vill något och gör det som krävs för att komma dit så går det - det tror jag på i stort fortfarande och det har nog gjort mig orädd inför nya utmaningar.
Jag har ingen aning om vad de vuxna tänkte dock, haha. 

Jag såg också mycket upp till min farfar som ofta fixade grejer i sitt garage (några hus från vårt). Jag var där ofta och frågade honom tusen saker om allt han gjorde. Jag gillade bensinlukten, farfars "hämthår" och sotiga händer, som saknade ett par fingrar efter åren i spikfabriken i Gunnebo.
Det var som att han kunde göra vad som helst med sina händer, även med några saknade fingrar. Jag satt bredvid, babblade och frågade och som jag minns det tröttnade han aldrig (som vuxen med 4 barn kan jag ju fatta att han alldeles säkert tröttnade ibland haha). Det var nog där jag började skruva isär saker som han fick visa mig hur jag skulle få ihop igen - pennor vet jag var tidigt utsatta :).
Pappa lät mig också vara med och greja och svarade outtröttlig på mina frågor, det gör han fortfarande. Han visar hur en gör, ser till att jag förstår, så kan jag göra det själv nästa gång - och han slipper haha. Jag fick spackla, skruva, spika osv när han och farfar byggde vårt hus (mamma gjorde säkert också en hel del - men hon skötte ju ruljansen hemma när han var där hela kvällarna och helgerna). Han visade, jag provade, han visade igen, jag provade igen och fick tro att jag kunde och så gjorde han såklart om när jag gått hem. Men känslan av att jag var med och byggde det där huset, att jag kunde sånt har varit viktig genom livet.

Hur gör jag med mina egna barn då tänker ni kanske! Alltså, tyvärr har jag nog inte varit riktigt så tålmodig som jag önskar, men de har tidigt fått vara med lite gran, speciellt med att riva och fixa sina egna rum och testat lite.
Två söner blev snickare som sin far (alltså inte tack vare mig).

Olof Palme och M.L King påverkade mig tidigt och jag lyssnade på deras tal på tvn och radio. De sa så självklara saker och jag hade ganska svårt att förstå hur världen kunde vara på annat sätt. Orättvisor och våld i alla former gör fysiskt ont i mig. Egentligen förstår jag fortfarande inte hur vi 2023 kan ha en värld med så mycket orättvisor.

Jag var 10 år när huset var klart.
Sen dess har jag renoverat en hel del i två villor, ibland hellre än bra, men en lär så länge en lever! För att undvika dyra lärdomar läser jag oftast på massor innan jag ger mig på något. Att skriva böcker och få dem utgivna utan att göra någon förundersökning först var ett stort undantag för mig! Jag skrev först och lär mig just nu vad som händer sen. 

Om någon månad eller två börjar redaktören med mitt manus.
Det blir spännande! 

bildmontage på barn som snickrar i ett uppreglat husbyge.
Tillbaka till blogg

Lämna en kommentar

Notera att kommentarer behöver godkännas innan de publiceras.