Lek ger barn möjlighet att utforska och lära sig om världen runt omkring dem, samt att utveckla färdigheter som kreativitet, problemlösning och samarbete.
Genom lek kan även barn bearbeta känslor och erfarenheter på ett naturligt sätt. Forskning visar att lek kan ha en positiv effekt på barnets självkänsla och självbild. Genom att ge barn frihet att leka och utforska sina intressen och idéer, kan de känna sig mer självsäkra och självständiga. Lek kan även hjälpa barn att utveckla empati och förståelse för andra, vilket är viktigt för sociala relationer.
Jag försöker personligen bli bättre på att låta barnen leka mer fritt, inte störa eller förstöra, när de kladdar, kaosar ner hela huset med grejer. Det är verkligen en utmaning och något jag än så länge inte är speciellt bra på, 23 år in i föräldraskapet haha. Även här har jag fattat lite för sent i livet att en inte måste “uppfostra” barnen så som det varit innan. Men när jag tänker efter och orkar hålla igen mina kommentarer om det upplevda kaoset ser jag ju fördelarna som det ger för barnens utveckling. Att barnet utforskar vad som flyter och inte genom att lägga mat eller leksaker i glaset i stället för att dricka upp vattnet vid middagen är ett sånt exempel.
Varför är det så oerhört viktigt för oss vuxna att barn inte kladdar vid matbordet? Mycket viktigare än att de får utforska och utveckla sina förmågor helt klart. Det går kanske att göra båda? Att tillsammans med barnet gå in i det utforskandet en stund, och efteråt prata lite om att nästa gång vi utforskar vad som flyter, kan vi göra det efter maten eftersom många inte tycker det är så trevligt med kladd vid matbordet.
Men oftast bråkar vi ju lite om det - där och då. Av det lär sig barnet inget positivt alls. Eller, det är kanske bara jag som gjort så många gånger mot bättre vetande eller på grund av gamla normer om barnuppfostran?
Jag tycker det är väldigt spännande att ifrågasätta sina varför i allt en tycker är viktigt, både i livet i stort och i föräldraskapet. Varför är detta så viktigt för mig - är det baserat på prägling/norm/kultur eller på något som verkligen är viktigt på riktigt för mig själv här och nu? Det är utmanande och utvecklande. Jag gjorde i princip aldrig det när jag var yngre, då var jag extremt principfast. Men det är ju så mycket roligare att vara nyfiken och ifrågasätta sina principer, beteenden och reaktioner i olika situationer.
// Jessica