Ja, hur var nu den här Bokmässeupplevelsen?
Jag drog direkt på annat uppdrag efter mässan, så därför har det dröjt lite med uppdateringen här.
Det är faktist lite svårt att hitta ord som matchar upplevelsen.
Det var heeelt fantastiskt att få träffa alla författarkollegor på förlaget och förläggaren såklart. Några var nya som jag, andra med lite mer erfarenhet.
Det var oerhört skönt att lyssna på andras berättelser innan det var dags för mig att presentera mig och min bok på lördag eftermiddag. Samtidigt var det nästan olidligt att vänta.
Att höra andra berätta om hur böcker blir till i dem gjorde mig trygg i att det är inte bara jag som är konstig - att Axis kom till mig med sin berättelse och jag bara förmedlar den. Det verkar vara så det funkar för väldigt många författare.
Kristall - placebo eller inte så funkade det.
Min äldsta dotter var med mig på resan och köpte en kristall på stan under fredagen - den skulle ge mig frid i själen. Jag hade den i fickan på lördagen, skrev lite stödord på lunchen och gick ut en stund innan det var dags för mig. Jag gjorde lite djupandning, lite rörelser (javisst utanför entrén bland allt folk, så får det bli ibland).
När jag kom in igen var jag ganska lugn. När jag väl tog micken för att presentera boken och mitt varför till den var jag helt lugn! Så märkligt, det brukar jag inte vara när jag ska prata i mikrofon. Jag antar att jag helt enkelt var förberedd så väl som jag kunde bli.
Det gick bra, jag mindes inte exakt vad jag sagt efteråt och när jag spelade upp det förläggaren filmat, så kände jag såklart att jag velat ändra lite, lägga till, dra ifrån - men så är det ju alltid i princip. De som lyssnade fick iaf med sig det jag ville förmedla.
Det är jättejobbigt att titta på videos på sig själv, men även det är ju dags att öva på tänker jag. Jag behöver lära mig att stå ut med min uppsyn och min röst - alla runt mig måste ju det haha. Det är Axis som ska stå i fokus - men det är ju jag som förmedlar Axis budskap och om jag behövs i bild för att Axis ska nå ut så får det bli så. Att filma sig själv, göra 533 omtagningar och klippa - det är en sak. Ett helt anförande rakt upp och ner , live, utan kontroll, det är puh - något helt annat haha.
Det är väldigt speciellt att stå i monter på mässor, det vet alla som provat. En blir VÄÄLDIGT trött. Miljön på bokmässan är också...väldigt speciell. Ganska dåligt ljuddämpad miljö, många olika scener och högtalare som pratar i varandra och väldigt varmt, dåligt med syre.
Ni som följer oss på instagram såg också att jag började med migrän på fredagen, den satt i över lördagen också, det hjälpte såklart till att skapa trötthet och lite hjärndimma haha.
Anspänningen innan avresan - då jag skulle planera klart för marknaden som var på söndagen, få med alla grejer till den och så förbereda mig för bokmässa och camping på ställplats. Det var lite mycket liksom, men så blir det ibland i mitt jobb/liv att det tjockar ihop sig. Jag försöker undvika det, men här gick det inte.
Väl på plats och installerade på mässan och campingen kunde jag slappna av - allt var lugnt, koll på läget - PANG migrän :). Konstigt nog vänjer en sig liksom inte och glömmer förbereda sig för det (förutom att jag alltid har medicin och spikmatta med mig såklart).
MEN AXIS DÅ!!??
Det gick bra för Axis, tror jag. Jag har inte så mycket att jämföra med. Men jag fick signera ett antal böcker- jättekul ju!! Det var många som plockade med boken, visade intresse och så och förlaget lyckades jättebra med monter och försäljning totalt. Jag får så mycket fin kritik från alla håll både barn och föräldrar och inte minst bland pedagoger och de som jobbar inom stöd till människor på olika sätt. Det betyder jättemycket att de validerar och tror på att boken kan göra skillnad.
Jag fick dessutom oerhört mycket komplimanger för mina kläder och mitt hår - både på toaletten och av barn och vuxna som gick förbi eller jobbade med oss, det är jag inte direkt van vid som mest går hemma med pandemitofs och mjukiskläder haha. Fina, modiga ungar som kommer fram, petar på mig och säger - "jag gillar dina byxor, och din tröja, och ditt hår".
Vi är jättenöjda både Axis och jag.
Vi saknade dock vår illustratör Emelie Wiklund, då då hon inte kunde vara med. Som ni vet såg jag jättemycket fram emot att få träffa henne. Vi får boka in ett annat tillfälle helt enkelt!
Stort tack till alla er som följer oss här, ni som besökte oss på mässan och ni som hejar på. Det betyder allt!
//Jessica