Fysisk närhet i föräldraskapet del 3.
Att bära sitt barn och samsova med dem kan ha positiva effekter på föräldrarnas mentala och känslomässiga hälsa. Fysisk kontakt frigör oxytocin, ett "kärlekshormon", som kan bidra till att minska stressnivåerna och öka känslan av välbefinnande hos både föräldrarna och barnet. Dessutom kan samsovning främja sömnen för både föräldrarna och barnet, vilket kan leda till ökad energi och bättre humör under dagen. Anknytningen mellan föräldrarna och barnet kan också stärkas genom fysisk kontakt och närhet, vilket givetvis också gynnar föräldern, inte bara barnet.
Det här, för mig, är inte bara forskningsrön som jag läser och tar till mig. Jag har själv upplevt de läkande och positiva effekterna av att bära mitt barn i bärsjal eller ergonomisk sele och samsova. Det var särskilt läkande för mig då jag fick PTSD efter senaste förlossningen och var sjukskriven mer eller mindre under hennes första 3 år i livet. Genom att promenera otaliga timmar med min dotter i famnen, i skogen, kunde jag minska min stressnivå och öka mitt välbefinnande samtidigt som jag stärkte anknytningen till min dotter. Jag är så tacksam för att jag hade möjligheten att bära henne och samsova med henne, och jag tror att fler föräldrar skulle kunna dra nytta av dessa positiva effekter. Numera är det både mer accepterat och vanligt med sjalar och ergonomiska bärdon - liksom förståelsen för hur barnen påverkas av närheten. Att det inte alls är något vi kan skämma bort dem med. Ytterligare en generation föräldrar har kommit sen jag fick barn första gången, så som väl är blir de som fortfarande tror på gamla föreställningar färre och färre.
Vill också tillägga att det här såklart även gäller små barn och andra närstående, som tex mor/farföräldrar, äldre syskon och andra i nära relation med barnet. Jag hoppas INNERLIGT att mina eventuella barnbarn kommer vilja hänga med mig i sjalar eller andra bärdon. De finns sparade både för att ärvas vidare - men också till mig att bära dem i. När jag gått igenom bilderna för de här inläggen känner jag hur mycket jag kan sakna det där myset. Vi samsover med minsta nu oftast i alla fall halva nätterna när hon kommer tassande eller somnar hos oss. Ibland blir det för trångt för att vara bekvämt, men hon älskar det verkligen. Så länge hon behöver den här närheten är hon välkommen till vår säng!
Jag vet att det inte funkar för alla att ha mycket fysisk närhet med sina barn av olika anledningar. Jag skriver utifrån vad forskningen säger blandat med mina egna erfarenheter och upplevelser. Vad var och en klarar av är sedan något annat, vi är olika. Både barn och vuxna. Vissa barn vill absolut inte ha den här närheten och visar det säkert då och vissa vuxna fixar det inte. Men vi ska i alla fall veta att det är allt annat än dåligt för oss som människor att ha mycket fysisk närhet barn och föräldrar emellan och göra så gott vi kan utifrån det.
/Jessica
